Skrik om du brinner

Försök sammanfatta ett år. Jag tänker tillbaka på när jag var liten. "Optimus Prime har inga svagheter", när vi körde Turtles i bäcken bakom skolan var jag alltid Rafael bara för att jag hade honom som docka hemma, jag minns alla deras vapen men inte vad jag åt till middag förra veckan, minnet är bedrägligt. Från min barndom minns jag mest den gången när jag skulle rymma hemifrån, packade en vitochrödrutig tygpåse och band fast på en pinne, la i en PET-flaska med saft och fyra knäckebröd plus ett äpple, skrev ett brev till mina föräldrar att Hisingen var för litet för mig, jag var sju eller åtta, de hittade mig två timmar senare sovandes på gräsmattan nedanför balkongen, jag hade somnat i en korsning.
Från min barndom minns jag lördagsmorgnar med honungspuffar, skrik från sovrummet att jag skulle sänka, stora fluffiga hörlurar som jag pluggade in i tv, allt ljud utanför stängdes ute, sen hur vi åt frukost ihop, för mig blev det lunch eftersom jag varit uppe sen sju, dofter : te, gröt och rostat bröd. Ljudet av radion som nästan överröstade min mamma som pratade och min syster som sjöng någon Disneylåt för sina dockor.

Försök sammanfatta ett år. Nej försök sammanfatta ett liv. Nej försök komma ihåg vissa saker från vissa perioder av ditt liv. Från första dagen i skolan minns jag att jag slog skiten ur en kille för att han retade mig för att jag inte visste vad ordet brygga betydde. Från mellanstadiet minns jag mest böghögarna, gympasalsgolvet, skumgummi, bäcken när den frös till is och vi trodde vi gjorde äventyr när vi gick på den och någon föll igenom. Barrackerna och mögel. Min lärare som stank av kaffe och cigaretter, hur vi lovade att vi aldrig skulle stinka kaffe och cigaretter, sen Fn-soldaten som skulle få pli på oss när vi fick alla andra apor att börja lipa. Från mellanstadiet minns jag arga gubben, slöjdläraren och hur jag slog av fingertoppen med en syl. Försök sammanfatta ett minne. Försök berätta om en tråd utan att hamna med ansiktet i ett nystan. I en vit kudde. Innan sömnen var det alltid boken. Stephen King, Anne Rice, Jules Verne, jag kunde gå och läsa samtidigt, på väg till skolan med näsan i pärmarna, plötsligt satt man i bänken i pyjamas. What the fuck världen.

Försök berätta utan att berätta om något annat. Försök begränsa dig. Jag kommer ihåg kvartsamtalen. Han pratar väldigt mycket er son. Två nickande svartskallar. Han kommenterar allt. Pappas blick i perifirin.  Sen gick vi garvandes hem och käkade middag och tittade på Dr Quinn.

2005 handlade om självförtroende, rekreation och återhämtning. Innan året är slut ska jag dra en runda till Body Shop och köpa mig ett spa-kit, första Turtlessäsongen på DVD och förlänga mitt träningskort på boxningen. Andra pengar ska gå till ljudkort och en högtalare till, kanske en bättre mikrofon. Det har lagts en klang så det är väl bara att köra vidare.

Försök sammanfatta ett år. Fredrik Strage och rövarpacket. I fart in your direction. Era årslistor luktar Allers broderimönster varvat med frikyrkeliga skvallerlöpsedlar. Ja jag fördömmer er. Fuckit.
2006. Välkommet. Vi vässar våra svärd och ska bli mjukare än någonsin. Peace.

BY THE WAY

Läs : Douglas Coupland - Schampooplaneten - den här mannen upphör inte ens att förvåna mig längre och hur gammal var han när han skrev den här ? fjorton? fy fan och komplex för att man inte skrivit en generationsroman än men what the fuck läs den och njut av en alltid aktuell och grymt rolig författare. inte lika bra på svenska dock som han är på original.

Se : Prison Break - fängelsepoesi - gotta love it. efter dubbelavsnittet igår kan jag bara säga en sak. fuck. fast i ännu en serie. stormare är lysande och även den annars så ettriga tjejen från gilmore girls. måndagar klockan 21.00 på trean.

Lyssna på : Mitchell Brothers - Smart och vemodig hiphop när den är som bäst. Tack England för att ni ensamma axlar spjutspetsarna.

Så svårt att hålla tiden i huvudet utan att titta på klockan. Det räcker med att titta ner i tangenterna, blicka över skrivbordet och sen ut genom fönstret igen för att ljuset ska ha tagit slut. Jag hatar när jag tittar upp och ljuset tagit slut. Jag hatar när jag tittar upp och inte har kontroll.

Jag har sett Quest for the holy Graal sextiofem gånger men skratten kommer på rätt tid, burkskratt, de dödas inspelade studioskratt, den avlidna kvinnan på britsen, hennes sömniga skrattrynkor rycker. Jag kan inte förklara vad men jag ber dig, tänk på det faktum att Monthy Python-gänget inte hade några pengar kvar efter att John Cleese's trollkar sprängde så mycket skit i luften i en scen, så istället för att ha hästar i ridscenerna fick de ha en snubbe som slog ett par kokosnötskal mot varandra för att fejka ljudet.

Ta vänster vid gabflabb och en höger vid Roys livs. Sväng in på min gata. Det var en nice kväll igår.

Julen har varit sköna lediga dagar med häng i min soffa och göra absolut ingenting som räknas (häruppe) men tusen saker som räknas (härinne) och finally skrider sista versionen av diktsamlingen iväg till förlagen. Blir det ingenting den här gången måste jag slipa om mina glas. Ändra fokus. Ta höger vid korsningen, glida ner på biblioteket och låna alla böcker jag kan om Kobror och kända Marior.

Jag tittar upp från skrivbordet. Mörkt. Göteborg är latent belysning. Balkonger som dörrar utåt. Kväll och en timme kvar tills ledningen ska kopplas. Jag undrar om man dör i en dröm dör man även i verkliga livet? Det är lite som i Matrix när Neo vaknar med blod i mungipan. Vi är mer påverkade av varandra än vi tror. (gömda broar)

Se : Upside of anger : Kevins Costner har inte varit så bra sedan Dansar med vargar och Joan Rivers ilska är helt fenomenal och hand i hand med henne skådespel. Tycker dock att FelicityFelicty ska ha lockigt hår men hon dansar vackert. En film om ilskans många ansikten och även om udda relationer och att det faktist kan finnas kryphål och sätt att funka i slutändan.

Läs : Nya numret av Sex. Ricky Gervais och Jonas Hassem Khemiri mellan samma pärmar. Läs även allt du hittar och kan hitta med Gunnar Harding. Helst diktsamlingen "Blommor till James Dean" som är helt fenomenal och höll mig uppe en timme för mycket inatt. (tack världen)

Lyssna på : Ninjaskolan ikväll i P3. 19.00. Ibland måste man följa sin dröm trots att alla tror att man bara är en simpel lönnmördare.

Korv, dagenefter, Guns N Roses, Blues Brothers, Everybody need some time, rödbetssallad, rosa himlar över Göteborg och jag kan inte bara köpa teorin att det skulle vara avgaserna som sprayar fläckar över staden. Det måste funnits färgade himlar när Van Gogh somnade i famnen på sin älskade.

Ekon från katastrofer, Pepsi Max, jag bläddrar i gamla fotoalbum, går långa promenader med för tunna Converseskor, köper naturgodis, novemberrain, summerrain, låga hus, rött tegel, stadsplanering enligt någons drömmar, Freddie Wadlings mummel någonstans i bakhuvudet, "jag var tyst för ingen ville lyssna".

Ge inte upp utan en fight. En människa är ingenting utan sina tvångstankar, tics, explosioner och manier. Alla samlar på något, min mamma staplar pocketböcker hon har lånat från mig, min syster sina cosmopolitan och mp3or, min pappa har någonting för porslinsmasker och ballerinor i tyg, jag vet inte vad jag samlar på men när jag har tänkt efter några sekunder säger jag : tidningsnotiser, staplar av pocketböcker på mina golv, oreda bland mina skivor och anteckningar. Hörde du någonting, vände du dig i din säng nu i föräldrahemmet, tyckte du att du hörde en röst, en knäpp innanför väggarna, ett spöke som de förra innehavarna av huset råkade mura in, som överlevt på gammal whiskey och råttsvansar.

Se : Blues Brothers - kul skit.
Lyssna på - Ryan Adams
Läs : Kommentarer i gamla skolkataloger
Dansa : på Nefertiti ikväll.

Jag har en teori om att skriva ner saker på papper. Göra listor. Postitlappar som gula tatueringar över hela lägenheten. Markera. Stryka under. Göra stolpmanus och använda som underlag för ett leende.

1. Vik upp läpparna.
2. Dra ut mungiporna.
3. Kisa

Det är så mycket lättare att inte ha den här världen rakt upp och ner i skallen. Det är så stora jävla hav. Ångande turbiner av andra människor som roterar och vägrar sitta still trots att det är natt. Minnen har ingen tidsuppfattning. Tanken samma dygnsrytm som Carl Johan Vallgren-kopian i konstnärskollektivet på Oranje Strasse i Berlin. "My friend. No time is the best." En mojito till whatthefuck. Det är nu jag går loss totalt det var inte meningen. Men det kan bli lite för snabba associationer. Kimono. Glättigt tyg. Första julen i karlstad. Bilden i tidningen på små snälla blattebarn som får fira jul i Sverige. Skottpengar på Migrationsverket den här veckan. Så fort någon satte på texttv kände jag ett latent avtryckarfinger vakna ur sin slummer.

Jag har en teori som är om en ventil ångvissla kalla det tåg om du vill darling men det är sunt för dig för oss. Bocka av dina tvångstankar på randigt papper. Använd olika färger på olika pennor. Spela alla banorna i Super Mario World trots att du gjort det tusen gånger som barn. Gör det tusen gånger som vuxen. Montera ner din coolhet. Försök inte. Det är ingen som egentligen köper det för alla är precis lika små som du. De vet att när du säger ord som "tabell" och "då spikar vi det och kör" menar du egentligen hjälp. Synka dina läppar på spårvagnen. Titta upp i kamerorna och mima till det ordet "hjälp".

Det är så maffigt att ha den här världen bara rakt in och ut i skallen. För koncentrerad saft att dricka på en gång. När det läggs ut som ett pussel säg sudoku jag vet att du vill men jag har inga mathskills fick 12 på iq-testet jag kan öppna dörrar på sin höjd. Lägg ut dina betyg och examina på ett bord. Lägg ut postilapparna bredvid. Skala en apelsin och ta en klyfta. Ställ dig ovanför. Andas du lättare. Montera ner andningen i tre steg och skriv på en postitlapp.

Titta igen. Känner du?

Det finns banor på Super Mario World som jag inte har spelat på åtta år. Ändå kan jag minnas var jag ska hoppa upp och slå med näven i luften för att få ett extraliv. Inkapslat under huden. I små behållare som sitter i små klasar inuti tummarna. Minnet frigörs, allt som behövs är saltvatten. Hopp och uppåt. Jag kommer ihåg  varenda gömt rumt i varje bana. Jag minns fan inte vad jag åt till lunch igår.

Allt vackert händer i motvind mellan raderna. Its the subtext baby and not the words i sing.

Jag har aldrig gjort ett munspelssolo som låter så falskt och gårdagen ligger kvar med delay av 1. skratt 2. indisk mat och 3 pampiga stridsscener.

Allt vackert händer i motvind. Newton. Laxens dans. Stavhopparen. Trotsa lagar och trotsa dig själv. Friktion.

Kalmar Schmalmar som jag och Markus brukar säga. Göteborg är ju för fan klätt i neon, någon har flätat ljusslingor över varje olåst cykel. Sen läste jag på en löpsedel att jag är den sämste på att köpa julklappar. Men modifierar man så blir det okej till sist.

Allt vackert händer mellan raderna. I stormen. Parentesen är en fristad i sig. Man får säga vad man vill. Svenskafröknarnas röda svärd slaknar. Jag säger det igen. Svenskafröknarnas röda kukar slaknar.

Utanför är det lite småljummet. Inuti hinns det inte med så mycket. Jag planerar dagarna, lägger upp i femtonminutersintervaller och bestämmer in i sista detalj var och vad som ska göras. Hoppas vågmaskinen dämpas efter den här veckan. Inga nya projekt nu ska det som är påbörjat avslutas.

(Någonstans i bakhuvudet soundtracket till Zigenarnas tid av Kusterica, jag får alltid för mig döda kroppar som flyter i land på en strand, i händerna ofärdiga blanketter, smådjuren försöker lägga sandhögar över de döda, älgarna bär in mödrarna i skogen, begraver dom i mossa, jag tänker på Henning Mankell full som ett as, försöker pussa min mor på halsen och sen vinglar upp på scen och sluddrar om Aids.
Jag är INTE hopplös. Jag är hoppfull. Det är därför det kan göra så jävla ont att läsa tidningen ibland. Och att minnas saker. Det är inte mänskligt.)

Se : Coffee & Cigarettes - Dialogernas mästare i sin bästa kostym. Två favoriter är Tom Waits vs. Iggy Pop, bara för att Waits är så jävla dryg och dissar Iggy i varannan mening. Sen sista scenen med vaktmästarna. Jag vill också bara kunna somna sittandes på en stol. Låtsas att det är stråkorkestrar i bakgrunden

Läs : Om Migrationsverket i veckans tidningar. Någonstans finns det ett blått skåp och det verkar som att samtliga anställda, chefer och workers på instutionen blivit bajsnödiga på en gång och satt sig innanför luckorna och tömt.

Lyssna på : Buck 65 - Honkey Tonk Blues. Jag tänker fortsätta oddyssen i den här mannens hemkvarter. Kanadensisk Johnnycashhiphop har aldrig varit så stråkbaserad. Vackert och i låten om hans far blir det rysningar i nästan varje period.

Figurerna på bilden heter Kodama och är med i Hayao Miyasakis film Princess Mononoke. Kodoma betyder little spirit eller eko och förekommer i en mängd japanska sägner.
Ljudet Kodomas gör i Miyasakis film är ett knyckande med nacken. Det var det jag tänkte på i morse på spårvagnen när solen avfrostade sina planeter. Att det finns vissa ljud som gör mig trygg.

1. Ljudet av brevinkastet som slår igen, samtidigt som kaffekokaren i köket bubblar synkroniserat med en sopbil utanför. Kvarnen som mal ner sopor, gammal kaffesump, tidningar, räkningar, mat som jag inte orkat kompostera. Ljudet som påminner mig om att runt mig så fungerar saker. Det är ett stort maskineri.

2. Röster genom tältduk. Vakna upp på Hultsfred och var femton år. Vakna upp i Vargön och var fem. Utanför pratar människor som pratar. Du känner igen både bastoner och mellanregister. Ligga kvar med frasandet av sovsäcken mot nedre tältduk.

3. Dagisbarn som leker utanför sovrumsfönstret, en som gråter, en som skriker att han paxat att vara Batman, en som ropar att han inte vill gå hem, en som skriker att hon vill ha tre lussebullar och det ska vara saffran i och hon skiter i att det är lucia, och som säger fröken får man säga skit.

Och för fan. Läs John Ajvide Lindqvists - Låt den rätte komma in. Jag gick upp samtidigt som grannkatten i morse, typ vid sju BARA för att få läsa två timmar innan jag gick till jobbet.
Och glöm inte att se Saul Williams i Göteborg på måndag. Lyssna på Twice for the first time innan.

Den här är för min telefonsvarare. Jag är inte hemma. Vill man mig något så nås jag bäst via brevduva, bongorytmer eller blomsterbud med mobiltelefonen i en slowmotionrörelse (som om hon ska hugga till när som helst kobran).

Så här ser mina väggar ut.

Pappa tycker James Blunt är grym. Jag visste det redan innan han sa nåt. Inatt har jag sovit lugnt. Inte vaknat en enda gång.

Jag missade Freddie Wadling på grund av ett bad case av narkolepsi. Jag somnade så fort någonting mjukt hamnade under huvudet. Inte svårt alls men jävligt frustrerande. Hela dagen gick åt att vakna och sen skulle jag sova igen. Det är mycket fokus på sömn nu men jag tror att det finns en slags räddning i det. Antingen fly in i sömn eller tappa det totalt. Säng eller galenskap. Sömn eller tabletter. Och på något sätt så hjälper det mot tomhetskänslan. Att vila, svalt men inte kallt.

Det här är för min telefonsvarare. Jag är inte hemma. Ska bara fixa några grejer först.
1. Posta ett brev.
2. Klippa mig
3. Köpa mjölk och bröd

Livet presenteras i samband med fullkornsvälling, hockeykillar, smyghomofobi, hillbilliewhitetrashrasism i tvättstugan, tvärsköna yngwie malmsteenriff och kokainmustasch. Listan kommer att kompletteras allt eftersom. Nu ska jag ge min pappa en hjälpande hand. Han är bara två bröd hög.

Gårdagens spelning på Chalmers var en timmes energichock och jag varken hörde ett enda ord av sången eller såg ett enda ansikte av publiken. Efterspelet var spår i snön och pakistanska taxichaufförer som pratade med sån grov göteborgsk brytning + kallade mig "lilla gubben" att jag trodde att han skulle börja spy fiskmåsar närsomhelst. Men props ändå för det billiga priset.

Dagen kom igång rätt sent och jag har en konstant gäspning som sitter under höger bröst och släpper ut sig själv i små doser.
Hemma hos familjen modiri fem våningar över marken och tusen under himlen blir man rätt lätt lycklig över en stor tallrik persiskt ris och sockermarinerad kyckling med bär. Världen ser ut som den gör. Grattis civilisationen. Good job verkligheten! Men vissa små saker sätter igång fladdrandet.

Jag kan komma på mig själv med att glömma bort sjukt mycket saker. Jag glömmer vad jag äter. Jag glömmer vad folk heter. Jag glömmer vad jag ska göra och vad jag inte får göra. Jag glömmer saker hela jävla tiden. Samtidigt kan jag komma ihåg små detaljer och saker som man säger till mig. Vissa ord och meningar, tics och prickar, leenden och nickningar som sätter sig någonstans i långtidsminnet, ryggmärgshårddisken plockar upp det på volley.
Igår sa en vän, "Jag tänker inte sjunga den här. Jag vill inte. Det finns ingen kärlek i den här texten. Ingen kärlek förstår du?". Och jag nickade oförstående då men jag har tänkt på det och du har rätt. Det är väl det minste vi kan göra. Det är fan det minsta vi kan göra. Att inte vara onödigt hånfulla. Inte vara onödigt kalla och cyniska.

Abbonenten kan inte svara just nu förresten. Han sneglar bort mot soffan och tycker att den ser mycket mjukare ut en datastolen. Plus att det vankas kaffe med mjölk från köket. Jag kan känna doften komma smygandes som en fet käftsmäll i en gränd.

Läs : David Vikgrens dikter
Se : Corps bride (mössen i askungen möter tom waits i en gränd och knullar loss till aristocatsboogaloo som är uppfuckat med 30 bpm)
Lyssna på : Rufus & Martha Wainwright : hej vi är syskon och låter som gudar. jävlar as! ni är helt magiska!

Jag såg en stoppknapp på ett träd idag på väg till jobbet. Gult hölje, röd knapp och med vit text. "Stopp".

Tack Michael Nyman för att du någon gång under Kristofers barndom gav honom klangerna till soundtracket. Slog ut tänderna på varje flygel du hittade för att du kände på dig.

Nästa : Brunnsparken.

December kommer bli en intressant månad på samma sätt som när en fågel i en alligatorkäft är intressant.
Jag får spontan inneboende och kommer att jobba ungefär som jag har räknat ut 180% av min vakna tid. Så ungefär som vanligt kommer det bli mer av en närvaro att det är någon i min lägenhet. Och det är väl ingenting nytt.

Nästa : Korsvägen.

Renässans på Sage Francis-skivan och tomhet idag. I play connect the dots with your beautymarks + I broke my wrist when I wrote a list of all those i miss. Arga människor har min fulla respekt. Jag förbannar den dagen min far förlängde sin stubin. "Vorfor sko do erva bara skitiga saker av mej" som han säger själv. Det är inte sant. Jag hatar poeter som upprepar sig själva. Jag hatar poeter som upprepar sig själva. Jag hatar poeter.

Nästa : Breakdown.

Näst sista låten på skivan är lagd och i nästa vecka låser jag in mig i Gustavs garderob och kommer inte ut förrän det är vår och fåglarna ska kasta sina infekterade missfoster på på oss. Var god dröj. Abbonenten är lite låg och orkar inte svara. Lämna ett meddelande med någonting upp-pigggande på. Gör det efter sucken.

Suck.

Läs : Charles Bukowski - Pulp
Titta på : Höghuset utanför
Lyssna på : Soundtracket till Pianot av Michael Nyman