Min son har skrivit dikter och blivit tokig
Allt jag har lärt mig har jag sett på Tv. Förutom det att all sten i Rio De Janeiro kommer från det lilla samhället Krokstrand. Om du står på stranden framför stora tältet så ser du över till Norge. Jag står och pissar ut över vattnet med huvudet nerböjt. Jag vill helst slippa se den röda gummibåten som draggar efter liket av en norsk snubbe som ramlade i tidigare under kvällen.Detta är efter att taket lyfte och tusen pers skrek. Detta är efter att jag blev konfronterad för det faktum att jag skrivit en låt om manliga hjältar. För det faktum att den inte innehöll kvinnor. Detta är efter att ett tåg välte mellan Stenungsund och Ytterby som gjorde att vi blev en timme försenade.
Allt jag har lärt mig har jag sett på Tv. Förutom att ärret på Kristians haka kommer från när han var sju år gammal och en annan snubbe slog honom i ansiktet med en stjärtlapp. Publiken igår bestod av norrmän och svenskar och iranier och sudaneser. När jag tappade bort mig i texten fick jag hjälp av hjältarna längst fram. När jag blev konfronterad av den stolta brudarna utanför fick jag deala själv med en ring av östrogen som en gloria runt mig. Obrytbar men stundtals jävligt intressant och hela tiden vänlig.
Detta är efter att vi träffat Kerstin och Linn som delade ut sitt hus i små portioner i sängar till oss och stod ut med skrikande musiker klockan 3 på natten. Detta är efter att vi badat i samma fjord som slukade norrmannen hel med ben och allt och spottade upp honom någonstans i Rio. Fortarande lite småfull raggar han efter en cigarett mellan kycklingar, solbrända ben och tändsticksförsäljare på någon bakgata någonstans.
Se om Fight Club.
Ta en powernap.
Drick lite vatten.
How old is your brain?
Om min panna är ditt blanka fotopapper kompis så är det solen som drar ut svettdropparna i svart. Mörkrummet är mitt Kortedala och skatorna är radion som står på och kör samma gamla minimalistiska slinga. Elektroniska röster i bakgrunden, samplade från gårdagen. Nä det är bara kidsen igen. Alla är en metafor för någonting annat.Jag är inte ett dugg trött. Spelningen på Tullakrok var kaos men jävligt roligt. När jag med återhållen ilska försöker samla ihop mitt band och verkligen anstränger mig för att vara bestämd och arg och det kommer fram person efter person med fetaste leende och som om någon jävla arkitekt ritat smilgropar på dom och tackar för spelningen. Jag slutade vara arg på rätt få minuter och plockade upp fyllona i bilen och körde hem dom.
Att hänga på en ö i Roslagen med fem grabbar, öl, kött och saltvatten är bland det mest basala och sunda man kan göra. Svårt bara att acklimatisera sig till Arlanda flygplats senare när man går på date med civilisationen igen. Doh!
Nu är en helt annan tid och jag funderar på om jag ska äta någonting. Sommaren gör susen med mig och det är nästan så att jag längar lite efter hösten och arbetet. Men först är det en hel drös med spelningar som ska avverkas och en skiva som ska lanseras.
Lyssna på: Johnny Cash. Senaste plattan som getts ut efter hans död verkar vara helt fenomenal det lilla jag har lyssnat på den och efter att ha sett Hurricanes utspel på bron mellan Rosenlund och Järntorget så kan jag knappt vänta tills jag får sätta tänderna i över en timmes renodlad vemod, framställt på en död mans bilkrascher och kärlek. (Passa på att läsa Cashs senaste självbiografi som precis har kommit ut på pocket. Ingen dramaturgi överhuvudtaget men tusentals anekdoter du lär älska.
Spela: Dr Kawashimas Brain Training på Nintendo DS. Efter en vistelse på en ö i Roslagen tillsammans med 5 andra killar och deras 5-dagar efter civilationenbeteende var detta spel den enda räddningen för oss alla. Din hjärna är ganska skrumpen och behöver träning på samma sätt som din kropp tycker Dr Kawashima. Den ultimata åldern att komma ner i är 20. Jag landade på 74 första gången men jobbar mig neråt. Har nu köpt en egen Nintendo Ds enbart i det syftet. Okej. Super Mario Kart är inte jättetråkigt det heller.
Åk till/Bo på: Köpenhamn är lika underskattat idag som BeverlyHillsSteve var på nittiotalet. Åk dit och bo på Fox Hotel (se bilden - det rummet hade vi att vakna upp till). Varje rum är designat av en eller flera konstnärer och hela hotellet osar kreativitet, från den galna tokvarma hissen med efterfestenklotter, till den sjukt snygga lobbyn med futuristiska frukostbrickor och fåtöljer. http://www.foxhotel.dk
Se: September8Tapes: Den första postTwinTowersfilmen jag har sett och jag var väldigt skeptisk innan. Men fanimej vilken film. En semidokumentär om en amerikansk man som åker till Kabul för att hitta terrorister och intervjua dom men så visar det sig att han har en dold agenda. Låter inte mycket men du kommer fastna kompis. Tro mig. Bra skådisar gör att du glömmer att det är film och otroligt verklighetstrogna fighter gör att det vrider sig i magen på dig så fort någon blir skottskadad.
Chuck, Cindy och alla vemodiga somrar
Franz Kafka räddade en liten flickas tro på livet i en park någonstans i Europa bara genom att leverera brev från hennes borttapade docka. En livlina att hålla i när det blåste. Vem fan bryr sig om det är sant eller inte. Jag skriver det nu eftersom Paul Auster skrev det och då måste det ju vara sant. Annars hade jag inte skrivit det.Utanför blåser det inte och snöar ingenting. Man tänker bara på saker som är just nu. Alla mina byxor har upprullningsveck och jag tänker på min stad som att jag är en turist som går omkring i den. Sätter mig på internetcafeer med en snabbkaffe och en saffranskorpa och svarar på mail. Skriver att jag är i Göteborg, en stad i ett land rätt norrut som heter Sverige. Mina vänner undrar om det finns isbjörnar där eller om man äter massa toblerone och gör massa klockor. Det finns det skriver jag. Då måste det ju vara sant eller hur?
Se: Elizabethtown: Cameron Crowe är en av de regissörer som aldrig gör mig besviken. Jerry Mcguire, Vanilla sky och Almoust famous. Jag menar, kung Midas kunde i alla fall torka sig i röven utan att få guldplätterade skinkor men jag är ledsen Cameron: Allt du rör vid blir guld. Jag har äntligen fattat det underbara med Kirsten Dunst. Hon gör en Audrey Tatu i Amelie och tvingar mig att erkänna att jag är fix förälskad i en karaktär.
Läs: Middlesex. Jag håller på med den nu och återkommer med mer info snart för jag kan inte lägga ifrån mig bokjäveln. Men tänk er episk drama på crack.
Lyssna på: Monster & maskiner. Perfekta sittaochläsamusiken. Tivoli och tv-spel.
Can't get you out of my head
Flyttfåglarna kommer hem med fickorna fulla av smuggelsprit och vit toblerone. Centralstationen i Göteborg fylls med en doft av svett och ljuden väskor med grus i hjulen väcker mig ur en kaffedvala. Jag måste fixa omslaget till skivan. Tredje personen i rad har visat sig vara påsemester/sjuk. Om det inte funkar får vi helt enkelt ha ett helsvart omslag och göra en artyfartygrej av det.
Relationer är ett meck. You gotta love it. På en dag går det från vansinne till sweetness tillbaka till vansinne, knack knack, whos there, sweeeeetneees. Morrissey har rätt. Jag säger inte alltid. Men han har rätt.
Tunisien ligger som en hinna över huden, eller rättare sagt min näsa ser ut som att den blivit uppklådd av Balboas bully. Ja, jag flådde bort min skithud och jag är inte ett dugg mer blatte än a-lagaren på spårvagnen som frågar:
"Vet du vilka dom där Greeenpeace är? Hur många är dom egentligen".
Jag är dålig på att vara ledig. Dagarna flyter ihop och måltiderna blir färre. Kaffet flödar och snuset likaså. Jag sms:ar mig själv och påminner om saker som ska göras. Jag lyssnar inte på varken postitlappar eller attgöralistor. Och vet du vad det bästa är kompis? Det är så jävla skönt.
Det bästa framför just nu är två feta releasefester i Sthlm 18 aug och Göteborg 25 aug. Och därinnan Emmaboda, Oslo och Augustibuller bara för att droppa några few. Och om du undrar tjockis så hoppas jag Italien spöar skiten ur fransmännen ikväll. De kan ta sin atttityd och stoppa ner det i de där keramiska hålen i golvet de kallar toaletter för de lär ju ändå aldrig svara dig på engelska. Ha!
"Champagne for my real friends
Real pain for my sham friends"
- E.N i 25th hour
Se igen: Guds stad.
Läs: Paul Auster - Dårskaper i Brooklyn
Lyssna på: Snook - Är
Ät: Bagels med creem cheese, tomat, örtkrydda och lite citronsaft