Skrik om du brinner

Varje gång jag går ner för trapporna från min lägenhet så händer samma sak, det finns ett trappsteg som låter som en förbannad groda när man trampar på det, ungefär där vaknar jag på riktigt och fundera på vem som kommar att slänga sig framför spårvagnen idag - igår var det en man med portfölj och vit trenchcoat, jag räknade till fyra sekunder innan någon hjälpte honom upp.

Inatt drömde jag om en katt med samma tröja som jag precis köpt på Billig måndag, den låg i min säng och pratade medan jag försökte somna. Den påpekade att jag var en billig jävel som sålde min själ till judarna eftersom de ändå motarbetade mig. Jag sa ingenting. Den antisemitiska katten fortsatte: hur orkar du, varför håller du på, blir du aldrig trött. Jag minns att jag tänkte att provokationen var för lätt. Jag är bättre än så. Jag står över såna billiga tricks från en jävla katt som inte ens finns.

När jag vaknar första gången snoozar jag två gånger. När jag vaknar andra gången garvar jag högt åt det knarrande trappsteget. När jag vaknar tredje gången sitter jag på mitt kontor och lyssnar på japansk postrock och skrattar, samma sak jag gjorde precis innan jag somnade. Cirkeln är sluten. Det finns inga motstånd det finns bara bränsle. Pojken med tändsticksbenen existerar på en bild på mitt skrivbord och som fenomen långt bak i hjärnbarken där vi åkte pulka utan varken rädsla eller uppror. Enligt Mercius finns det största Ursinnet i tornados och stormar. Enligt Viveca Lärn är Dallas skitkasst. Charlie Chaplin kom trea i en CharlieChaplinlookaliketävling i Las Vegas. Vem är du i det här sammanhanget. Orkar du bli ledsen eller gräver du fram alla kar med salt och glimtar i ögonvrån du har och mind your own business.