Skrik om du brinner

Jag tänker på Maggie Gyllenhals verklighetstrogna bröst i Sherrybaby och blir lite vemodig men samtidigt hoppfull. Förstår du ungefär vad jag menar med den känslan? Jag orkar inte göra långa utläggningar. Antingen är du med mig eller inte. Och är du det inte är det okej. Sommaren smyger fram som en ninja runt gården och hänger upp nya färger och dofter. Tänk att mitt luktsinne har blivit hundra gånger bättre efteråt. Vad har jag missat egentligen?

När mänskligt tal färdas genom lägenhetsväggar, tältduk eller bildörrar så försvinner konsonanterna och det enda som återstår är ett mullrande basigt kollage av vokaler, oftast de mjuka. Jag läser Orvar och Andreas bloggar från Cannesfestivalen och längtar till någon form av semester. Som den gången jag var tolv år på Mallorca och träffade porrskådisen Roco Si Freddi och jag och morsan trodde det var Sylvester Stallone. Eller när vi träffade bartendern högst upp på konstnärskollektivet på Oranjenburger Strasse i Berlin som såg exakt ut som Carl-Johan Vallgren och blev så glad av att jag sa att han såg ut som en "famous swedish writer" att han bjöd oss (och sig själv) på mojitos hela natten så pass att han själv blev så full att han försvann.

Gårdagen var någon form av fullmåne. Bakfulla och på jakt efter mat cirkulerade jag och E runt Järntorget med omnejd. Med startskott vid Yokohama för att införskaffa den perfekta sushin och sen ( med mitt hopp flaggat högst upp i luggen ) småpromenerade vi upp för Stigbergsbacken för att fort inse att iranier stänger sina jävla restauranger vid 21.00 på en lördag. För att hinna hem till Legally blond 2 undrar du? Var fan är mina grillade tomater undrade jag och nöjde mig med en Chicken Tikka från Bombay. Men det som var skrattretande var inte min och E:s totala förvirring utan vår osynkade bakfylla med resten av världen. På torsdagen var det 3 betalande på gigget på Pustervik och sen när man själv är totalt sömndrucken och vaggar fram är alla andra fulla, höga, skriker på husväggar, fäller upp kragen som ett skydd mot småtimmarnas hagel.

Jag är så sjukt peppad på att se Zodiac idag. Först ska jag till Musikhögskolan. Det är en ny skiva på gång. Det verkar som att alla i bandet har minst fem idéer. Det kommer att sluta med ett dubbelalbum med tillhörande bonus-dvd där vi berättar om varför vi grät till Daniel Lanois gitarrer som tonåringar. Och jag säger som Silverfisken på andra sidan vattnet. Skit ner dig Linda Skugge. Vem fan är du att platta ner någons drömmar? Jag tyckte bättre om dig som knulldockan någon hade beställt av dig via Internet. Peace.

En kvinnlig officeer blev kär i en man och råkade läcka hemliga militära uppgifter till honom. Oturligt nog var mannen spion och försvann säkert om morgonen med anteckningsblocket i ena handen och de rinniga kalsongerna i andra. Hon vaknade till tonerna av Aha-skivan han hade satt på repeat. "Take on me" som ett blödande soundtrack till deras falnande romans. Jag tycker det är sjukt roligt att läsa om på svd.se samtidigt som vinden smäller ner träd utanför, ninjakatten Leo letar efter sin hjärna i en pappkartong och E kollar på Six feet under med franskt tal för att hennes Dvd inte funkar som den ska.

Min nya vy från mitt nya skrivbord är över hamninloppet, ömsöm Natos fartyg som åker hem nu när de supit på Göteborgsvarvsefterfesterna, ömsöm vilsa måsar som följde tromben från Västerås.
Sveriges Radio och Sveriges television flyttar till ett stort svart hus i glas på Norra Älvstranden i Göteborg. Utifrån ser huset ut som en stor genomskinlig val. Framifrån ser man att det inte finns några loggor där än. Kanske ska man vänta med att sätta upp de innan Sr:s nya Vd är utsatt, jag menar nu när Örnen har lyft igen.

På torsdag är det gig med Cobra Charlie på Pustervik och på Fredag är det gig med Gudarna på Sticky. Vi repade med CC i Stockholm i helgen (Stockholm i helgen är för övrigt ett helt eget blogginlägg som kan avhandla alltifrån fyllesamtal om integritet och förhållanden, blod på väggarna som jag först trodde kom från mig men så insåg jag att mina fingrar var röda av någon annans blod och så fick jag Hiv-noja, Berns salonger och anekdoter om bladguld som föll från taket när Calle soundcheckade runt en lunch för en technoklubb, vidare till det provisoriska hemmet på Rörstrandsgatan via en taxi med en full Povel och Hanna som med sig har en exotisk man vid namn P som tydligen har följt med dom enbart för att få ta med sig mig hem, jag förklarar med ett trött leende att jag bara är sugen på vatten och han ser det som en invit, fuck it vidare till Rörstrand och sömn, kaffe och rep med Cobra som med hjälp av kreativa hjärnor, skivspelare och högvarvning och namedropping börjar närma sig visionen mer och mer, Stockholm rullade bakåt i tågrutan och jag var hemma på ett kick, de electrostudsande brudarna i källaren på Berns var borta, inte för att jag inte uppskattade de kalla nudlarna för 200 spänn, men de verkade inte digga mig och jag diggar sällan sånt som inte diggar mig, av ren princip, god bless Pustervik och dig.)

++++++++++++

Se: Cindy Shermans bilder (se bilden ovan) - Jag tror att det fortfarande rinner en utställning över nejderna i Louisiana med en fotograf som av någon anledning gör människor provocerade med sina bilder på skyltdockor, clowner, nakenhet och barnslig naivitet. Jag tycker bara att det är snyggt och härligt fel, på ett upp-piffat 80-talssätt som hade fått David Lynch att springa hem och byta underkläder.

Läs: Advocate - www.advocate.com - Jag surfar runt på sajten och fortsätter att förundras över gayvärlden, ena stunden gör den mig intresserad och fascinerad och andra stunden blir jag trött över alla jävla klyschor. Jag blir full i fniss på ett bisarrt sätt när en stor banner med Barbara Streisand dyker upp samtidigt som jag läser om ännu en homosexuell som blir hängd i Iran för sodomitiska handlingar.
Jag tänker på snubbarna i hissen som J berättade om och jag tänker på killarna från Norrland på Angelägets filmfestival som nästan fick Åke Green att sätta i halsen (sic!).

Lyssna på : Basia Bulat - http://www.myspace.com/basiamyspace - För dig som missade Basia Bulat på Pusterviksteatern i Göteborg, en spelning som fick Gp:s Fredrik Van Der Lee att frångå sina litterära riktmärken och tidningens kukhårt formaterade mallar och istället skriva ett härligt töntigt brev till läsaren, får tillfälle att lyssna in sig här istället. Visst, det kanske låter som vanlig indie i början, jag har lärt Povel att allt man kan handklappa till, eller som Lasse Lindh hade sagt "knulla groupies till" är indie, men det är det inte. Det här är indie och det går varken att göra dubbelklapp eller tap that ass till. Det är annorlunda och Basias röst berör, till skillnad från annan överskattad blandbandsbajs.

Jag funderar på om det ligger en konspiration bakom att Valborgsmässoafton ligger innan första maj. Jag tror det antingen är judarna, muslimerna eller eskimåerna som ligger bakom. Se även den fejkade månlandningen 1969 och det faktum  att det fortfarande är tvivelaktigt om huruvida Carola har mänskliga gener eller är någon slags android med smått förmänskligat utseende. Idag skulle jag vilja fika men jag har jobb att göra. Egentligen sitter jag inte här och läser nyheter och försöker komma på idéer till programmet. Egentligen sitter jag nere på café Zenit och sippar på min kaffe och blundar bakom solglasögonen bara för att man ser den orangea hinnan bakom ögonlocken då och att det är så gött.

Kalle Anka lärde mig språket. Tintin lärde  mig geografin. Lucky Luke var historiska fakta. Precis som Eddie Izzard växte upp och lärde sig allt han kan genom Tv:n så började min träning i  livet med serietidningar. Jag trodde på allvar upp till X-åldern att vissa uttryck som användes frekvent i Ankeborg var vedertagna även i vår värld. Våran värld. Den andra världen. Ja men ni fattar.

Häromdagen stod jag och snackade med en snubbe och av någon anledning pratade vi om att spränga ett hus. Och på en sekund gjorde både Gråbengesten, när han trycker ner ett handtag i en låda och sen skrattade vi och så  sa både ordet "Acme". Skadade och popkulturdrillade sedan modersmjölken. Vad kommer det bli av oss och  ännu viktigare,  hur kommer vår avkomma att låta? Kommer de ha kvar några ord eller kommmer språket bara bestå av namn, titlar och citat från Tv, film och musik. För övrigt så var gårdagens bästa idé att korsklippa Finding Nemo och Gangster. Tänk er  en dialog  mellan en förbannad Micke  Persbrandt och en  bubbelmanisk  gul fisk som hängt för länge i ett akvarium. Det är fan magiskt. I will do it!

Ps. Vem mer än jag är så peppad att de väter ner sina lakan inför den nya Transformersrullen. Första recensionen har kommit och det bådar så jävla gott vänner. Michael Bay  du är min hjälte för att du gör det här.ds