Skrik om du brinner

Det här klippet är ren kärlek. Att få se och höra Simpsonsfamiljen så här gör
att jag nästan blir lite blödig, på ett pinsamt sätt, som när man sitter runt en lägereld
och sjunger Dylan och känner en tår. Pinsamt poetiskt.

Aftonbladet skriver om mindfulness och jag går runt och tänker på manlig vänskap.
Det låter som titeln på en dålig indiepoplåt eller kanske till och med ett indieband:
- Hej det är vi som är "Aftonbladet skriver om mindfulness och jag går runt och tänker på manlig vänskap"
och den här låten heter Kalejdoskop.

Men det är sant. Aftonbladet skriver om mindfulness och jag går runt och tänker på manlig vänskap.
Jag ska försöka skriva en text om det till ett projekt så jag har bara skallen full av gubbar och män,
snoppar och orakade ansikten. Till råga på allt så har Gubbväldet gjort sig påmint de senaste
tre veckorna, det känns som att en viss generation och dess cynism kommer att klinga ut
om ett par två tre decennier. Godspeed.

Jag vänder på steken och tänker Aftonbladets artikel om mindfulness. Jag har vanligtvis
lite svårt för såna hippiefasoner. "Fånga dagen" - "Fånga schmagen". Men här så gillar
jag själva tanken på det. Att slippa stressen genom att inse att det inte handlar om hur
mycket man gör utan bara ett enkelt tidsperspektiv. Att vara på plats helt enkelt. Infinna sig i nuet.
Jag har försökt applicera det idag och det har såklart gått åt helvete och jag har tappat bort stora
sjok av verklighet, text och smarthet i en dimma av blackout men du förstår, det är en bra tanke.

På torsdag börjar våran Musik i väst-turnée med bandet. Vi ska göra minst ett gig, oftast två,
per dag och jag ser grymt mycket fram emot det. Just nu ska jag bara ta första bästa färja hem
till lägenheten och sätta på någonting mjukt och hålla käften. Fan vad skönt.

Bilderna från veckan radas upp i skallen som bleka Roy Anderssonfigurer utanför ett söndagsstängt Ica; en nyvaken Sage Francis som kommer inspringandes i logen med huvudet under ena armen och väskan han fick när han uppträdde i Sverige för flera år sedan under andra, jag själv sittandes bak på Morgans cykel genom regnet på väg till jobbet medan han berättade om hur han brukade ligga vaken om nätterna och komma ihåg saker från sin barndom eller regnet som droppade ner på scenen på Dalheimers hus medan Nationalteaterns åldrande publik satt och undrade vilka ungtupparna var - ja just det, mannen som kom fram efteråt och berättade att han också (hehe) hade ett band när han var ung och hade skrivit en text om Hisingen som han läste för mig och raden som fastnade "Ön där vi gör våra läxor själva."

Adrenalinet pumpade hela dagen trots utmattning. Jag tog mig en powernap i logen tidigt på kvällen, bland äpplen och vattenflaskor, väggarna tatuerade med bandnamn, "fuck you:n" och klistermärken. Småvaknade till introt av "Sea Lion" och Sages röst som testade : one two.
Adrenalinet fortsatte rakt in i Cobra Charliehjälmen och saneringsdräkterna för 20 kronor styck och upp på scen för ett fullsatt Debaser som bara väntade på Sage. Povel misshandlade igång trumsettet och brydde sig inte ens om idioterna längst fram som i början av konserten stod och ropade "Bögjävlar" och senare stod och diggade med huvudet i takt och händerna i bakfickan så som hiphophandboken dikterar.

Idag är det lågtryck. Luften är svår att andas och försöken till neutralisering stavs pekanglass, Bill Murray och lite hårdare hud. De säger att det är svårast i början, jag undrar i början av vad? Det är lätt att glömma bort vad man ville från början när alla har en åsikt. Jag ska inte spela den här rollen tills den sätter sig, jag ska sätta den här tonen tills ni vänjer er. Imorgon måndag. Ny vecka. Nytt block. Gubbjävel.

Var på Pablo Fransisco igår och han kändes ganska trött men snubben
som körde innan som hette Flip Schultz (klippet) var helt makalöst rolig. Kändes behövligt
att få garva och jag gick därifrån med stelare abs än innan.
Håller Jens Lekman i lurarna med nya skivan. Keeping it real från Kortedala och skivan
är galet bra. På lördag är det förband till Sage Francis på Debaser med Cobra Charlie.
Bara en sån sak ger energi, plus det faktum att jag får skjuts hem nu i ösregnet
efter en galen dag.

Alex tipsade om den här videon i förra veckan. Fantastiskt roligt. Innan sa han
att man inte får skratta. Jag tycker mycket väl att man får skratta och att man
har ett ansvar att skratta när en liten unge får smäll av en ballong. Tänk alla år
som ballongerna blivit misshandlade av ungar. Det är bara rättvist.
Har fått första recensionerna av Cobra-Charlieskivan. Två fyror. Otippat.
Trodde den skulle gå obemärkt förbi. Kul som fan att folk verkar gilla skivan
OCH dessutom bli illa till mods av den. Min kollega Andrea hade bara kunnat
lyssna en och en halv gång på skivan och sen blivit äcklad. VICTORY!