Skrik om du brinner

Jag sitter kvar och tittar på eftertexterna av filmen "En såpa" av två anledningar: 1. En fantastisk film har avslutats och jag är helt knockad. Mina knän är svettiga och jag sitter i ett helt mörkt rum och vet inte riktigt hur jag ska ta nästa steg. 2. Låten som rullar under eftertexterna naglar fast mig i stolen. Anthony & The Jonssons "Cripple and the Starfish". Jag borde ha hört den här låten förut. Jag ringde min pappa en fredag efter att jag utmattad efter två veckors slit dygnet runt landar i min soffa i dåtidens Kortedala, framför Musikbyråns special från KB i Malmö där Anthony får hela publiken att knäppa med fingrarna som ett långsamt ösregn. Jag ryser när jag skriver för jag kände så när jag tänkte det då och min pappa undrade under hela samtalet varför jag grät och jag kunde inte förklara. Hur förklarar man får sin pappa att man gråter till ett Nöjesprogram på Svt?

Lyssna på låten vänner.
Se filmen.
Hylla David Dencik än en gång för att han är en av Sveriges bästa skådespelare alla kategorier.
Ät haloumiost för att konsistensen påminner om briljans.
Nu ska jag sova.